Untitled (Cerulean Blue Deep, Cerulean Blue, Cerulean Blue [imit])

Untitled (Cerulean Blue Deep, Cerulean Blue, Cerulean Blue [imit]); akrylfärg, plywood, trä, lysrör; varierande storlek (målning: 456x282 cm). Foto: Terje Östling

Untitled (Cerulean Blue Deep, Cerulean Blue, Cerulean Blue [imit]), är genom sin titel, som refererar till de pigment den är målad med, kopplad till himmel och himmelsblått och blir på så sätt figurativ per definition. Jag är intresserad av ambivalensen mellan målningen som fysisk yta/bildrum å ena sidan och som struktur i det fysiska rummet/landskapet å andra sidan, samt hur man som betraktare både kroppsligt och visuellt erfar dessa möten – hur bilden och konstrummet fungerar som en scen för såväl fysisk som mental berättelse. Ett rum och en bild av ett rum. Jag tänker på måleriet som en scen, ett golv, ett markerat område, som ger plats åt och möjlighet för en berättelse men där handlingen inte har startat eller kanske redan är över. Det är berättelsens plats – en bild i infinitiv.

Först underlaget; duken, pannån, väggen. Sen färgen: pigmenten med sina specifika egenskaper; ämnen som genom sina kulörer och kontraster skapar någonting annat – en bild. Bilden, som med sin fysikalitet tar upp plats i rummet här och nu, har också en egen rumslighet – bildrummet – med ett fysiskt djup som motsvarar tjockleken på färgen det består av men som – representation eller inte – är en helt egen värld.

Någonstans där, på blickens väg igenom det millimetertjocka färglagret, in i bildrummet, på väg mot bilden, dyker frågan upp: När uppstår bilden? Eller kanske snarare: När uppstod bilden? Eller om man invänder att den faktiskt växer fram succesivt: När har bilden blivit bild? Hur lite bild kan en bild vara? Det är just i ambivalensen inför målningen, som blicken fastnar på ytan, eller precis bakom den, och vänder tillbaka och söker inne i ytan.

Man kan betrakta rumsligheterna i Untitled (Cerulean Blue Deep, Cerulean Blue, Cerulean Blue [imit]) som i en bild, så att rummet under lamporna framför målningen är förgrund, att utrymmet bakom målningen är bakgrund och att målningen/väggen är mellangrund, själva scenen för dramat medan det på samma gång förhåller sig så att rummet framför (och bakom) är scenen (scenen för betraktaren; för kroppen) och målningen/ väggen agerar förgrund och bakgrund.

Untitled (Cerulean Blue Deep, Cerulean Blue, Cerulean Blue [imit]) är, förutom en målning – en flat bild som “vänder sig” frontalt mot den inträdande betraktaren – också en bild av ett rum, och jag menar då inte bildrummet i den blåa millimetertjocka ytan utan bilden som bildas av associationen till ett rum med målningen som vägg och lamporna som tak. En bild där den bemålade konstruktionen är en modell och lamporna en metonymi. Jag träder in i rummet och möter först bilden/väggen och sen uppstår kopplingen till, och bilden av ett annat (tredje) rum.

Vad har Untitled (Cerulean Blue Deep, Cerulean Blue, Cerulean Blue [imit]) för bildplan som målning betraktad, om man tänker på förgrund, mellangrund och bakgrund? Målningens yta är en helhet eller ett utsnitt av en större helhet; en fyrkant som inte delar sig i olika fält eller i förgrund, mellangrund och bakgrund. Den rör sig dock samtidigt i alla dessa tre plan eftersom den både fysiskt och mimetiskt är en rymd. Fysiskt är den uppbyggd av lager på lager (som har en viss liten tjocklek), det ena ovanpå det andra, men som bildplan på bildplan i ett tvådimensionellt rum – en bild. Förgrunden är där över hela ytan och bakgrunden är där, den också, över hela ytan. Möjligen är förgrunden så tät att bakgrunden inte syns. Bilden är en representation av rymd snarare än plats. Men utan tydlig figuration frågar jag mig då vilken skala bilden har? Som modell av en vägg är väl målningen i skala 1:1, men hur stor är bilden? Om bilden mimar himmel, hur stort är då detta utsnitt? 3x5 cm eller flera kvadratkilometer?