Untitled (Arrival)

 

Untitled (Arrival)

 

Untitled (Arrival)
Untitled (Arrival); vinylfärg, mdf, trä, glasspeglar; varierande storlek. Foto: Terje Östling

 

Untitled (Arrival) är ett arbete som utgår från en minnesbild: För femton år sedan läste jag Frans Kafkas roman Slottet. Jag har sedan dess (tror jag) haft en stark minnesbild av det värdhus dit huvudpersonen K. kommer i bokens första kapitel. Denna bild dök upp igen förra året medan jag arbetade med några skisser till andra rum. Det var en tydlig visuell situation, en bild, eller mer, ett bildkomplex av ögonblick, sinnesstämningar och reaktioner som växlade mellan två utsiktspunkter i rummet. När jag av nyfikenhet började läsa om boken upptäckte jag att det i texten faktiskt inte finns någon som helst beskrivning av värdshuset eller rummen som som jag mindes. Detta fångade mina tankar och jag började studera denna minnesbild i ett försök att dra den ut ur minnet, att för första gången ge dessa rum en beskrivning.

Denna bild, så starkt förknippad till en plats i en text, blev så lossad från sina förtöjningar till texten i ett försök att dokumentera, transkribera och materialisera den, göra den tydlig. Jag började skissa och bygga en tredimensionell modell av rummet. Men det var där, i materialiseringsprocessen, det började glappa och ta emot, för det finns ingen kompatibilitet mellan visionen och bilden. Minnesbilden, framkallad av och konstruerad utifån en text, som jag försökte dra ut ur tanken synfält och fästa ute i rummet, som jag vill transformera till en yttre bild (fotografi, måleri eller en rumslig struktur) vägrar låta sig tyglas. Bilden i mina ögon glider hela tiden undan och bilden framför mina ögon blir någonting annat. Båda dessa bilder erfars och blir betraktade, men det är någonstans här, mellan tanken och bordet framför mig, som minnesbilden studsar i slow motion, spjärnar i sin elasticitet och kanske är det bara just nu, kanske är det för att jag koncentrerar mig på det; är medveten om tankegången: jag har för mig att jag kan se hela den där minnesbilden av värdshuset men nu jag minns inte riktigt hur jag